Vår lavendeldoftande buss har förvandlats till ett rymdskepp och landat i någon sorts märklig futuristisk stad, där myllrande människomassor rinner mellan blänkande leksaksklossar som någon jätte ställt ut.
I går åkte vi en massa våningar upp i tv-tornet i Shanghai. Min höjdrädsla är nästan botad nu. Jag har tidigare fått träna på Kinesiska muren, under en cykeltur på Xians stadsmur och i Gula Bergen. Det kallas nöjesterapi, och fungerar alldeles utmärkt. Jag rekommenderar den behandlingsformen varmt. Vyn där uppifrån tornet är mäktig, precis som vid Gula Bergen. Men här är det skyskrapor som sträcker sig mot himlen. Träd finns, men bara i parker och takträdgårdar. Dimman runt bergen är här ersatt med smog och fint damm som virvlar omkring i de vindar som kastar sig mellan husen. Och trafik, trafik, trafik. Och folk. Överallt.
En insikt är, att här är det inga utsikter, snarare uppsikter. Hissen till våra hotellrum stannar på våning 17-19. Men ändå ser jag inte taken på alla hus runt omkring. Nu är det mörkt ute och lampor tänds. Neonljus på taken och lyktor längst kanaler. Långt därnere skymtar jag en park och den aldrig sinande trafikströmmen. Jag har gått omkring på gatorna i dag, storögd som ett barn. Det händer saker hela tiden, färger och dofter, intryck läggs på intryck. Det bor cirka 18 miljoner människor här. Hälften av dem mötte jag i kvarteren runt Yuyuan Garden i dag. Området består av gamla vackra hus som har renoverats, restauranger, affärer och en massa människor.
En miljon kineser kan inte ha fel. Så även jag ställde mig i kön till de friterade krabborna. Och ja, de var goda. Men lite märkligt är det att äta dem hela, med skal och allt.
Tiger Hill, Suzhou. Tiger Hill beskrivs som ett måste i guideböckerna. Och det stämmer. Vi åkte dit i går. Det är en stor park, med en hög tusenårig pagod som överblickar vyerna runt omkring. Pagoden lutar oroväckande, men ska ha förstärkts och ingen verkar särskilt orolig av de besökare som strosar omkring i närheten. Det var lite trickigt att fotografera den, det var som om jag liksom ville räta upp den i sökaren. Parken är stor och storslagen. Det är nya ”rum” att upptäcka bakom varje blickfång. Gångar leder till ett vattenfall, en märklig stenformation, en damm med guldfiskar eller till en paviljong med något poetiskt namn. ” Clouds Melted in Tea Fragrance” typ. Ibland hamnar man i en blindgång, som inte leder någonstans. Men det är en del av tjusningen. Annars vore det ingen överraskning. Det är en nyfikenhetspark. Man undrar hela tiden vad som finns bortom nästa krök, bakom de där träden eller uppe på höjden.
Små storslagna vyer. Det finns en bonsaiträdgård där alla kan hitta sitt favoritträd bland de hundratals små trädkonstverken. Bredvid ligger en stenträdgård, med vackra stenar som ser ut som Gula Bergen i miniatyr. Lyckas man villa bort sig till parkens utkanter belönas man med en bambuskog. Något sällsamt sällsynt och dyrbart kan man uppleva där. En ensam stund i en mångmiljonsstad som Suzhou. En svag vind får bambubladen att prassla och fåglar kvittrar vid en liten damm. Trafikbruset från omvärlden försvinner, solen lyser igenom det sirliga gulgröna lövverket och man förflyttas till en enslig skog vid foten av ett gigantiskt berg.
Kvällspromenad i Suzhou. Vi var några stycken med energi och upptäckarlusta kvar efter en härlig dag i Tiger Hill. Vi tog en promenad längst en kanal i Suzhou. Röda lyktor överallt, folkvimmel. Det var skönt att planlöst strosa omkring och bara njuta av den ljumma kvällen och sitta på ett kafé och prata en stund.
Vi har åkt runt och upplevt en massa saker, och det är bara några dagar kvar. Jag skulle gärna dröja mig kvar här i Kina ett tag till.
Lingering Garden. Dröjandets trädgård. Det är definitivt en trädgård att dröja sig kvar i. Men det gäller att komma tidigt för att bäst avnjuta trädgården. Jag trodde jag skulle hinna före kepsfolket med flaggbärare i spetsen (guidade turistgrupper) i går. Men de hade redan hittat dit. Det gick dock att hitta lugna platser att dröja en stund vid, och äta lite frukt i skuggan. Trädgården känns större än vad den är. Varje blickfång leder vidare till nästa. Den avslöjar aldrig allt på en gång, utan lämnar bara en avslöjande glimt om att det finns mer att se.
Siden. På förmiddagen besökte vi en sidenfabrik. Vi fick berättat för oss hur silkeslarvens liv och leverne ser ut. Ungefär sextio dagar lever de. Under den tiden hinner de byta karriär tre gånger. Först är de små ägg, sedan larver som äter och äter av mullbärsblad, och till sist spinner de in sig i kokonger. Där tar deras resa slut om det ska göras siden. Annars gör de hål på kokongen och fladdrar iväg, och silkestråden blir förstörd. Vi fick se hur tråden samlades upp och lindades på rullar. Det gäller först att hitta vart tråden börjar, en uppgift där människan vida överträffar maskinerna.
Suzhou by night. Nyss hemkommen från en kvällstur med kanalbåt här i Suzhou. Röda lyktor som speglade sig i vattnet och lyste upp de gamla husen. Tusentals smålampor dekorerade välvda broar och små torg. Massor med människor som dansade på torgen, och barn som åkte blinkande rullskridskor. Dofter från restauranger av vitlök och någon söt kaka. Turligt nog var vi redan mätta efter vår middag. I kväll kom eldprovet för vår nyfunna skicklighet med pinnarna – omelett…
Gula Bergen. I lördags var vi och vandrade i Gula Bergen. Det sägs att har man varit där, behöver man inte se några andra berg. Och de är verkligen mäktiga och vackra. Vägen dit kämpar sig mödosamt uppför, som slingrande nudlar (du vet de där billiga snabbnudlarna i påse) ungefär, och genom bergen i långa tunnlar. På ena sida stupar det brant ner. En del turistbussar hade bråttom upp, och gjorde omkörningar strax innan kurvor. Men vår chaufför körde lugnt och tutade ordentligt innan han vände bussen i svängarna.
Folk med hjärtproblem och högt blodtryck bör avstå, stod det på skylten vid linbanan upp till toppen. Folk med anlag för svindel och höjdskräck borde de kanske också avråda… I små gröna korgar svävade vi över bråddjup mellan spetsiga toppar. Det kittlade duktigt i magen, men samtidigt var det så vackert att jag glömde bort att vara rädd. Jag kom på mig själv med att sitta och stirra och gapa (som gårdagens helstekta fisk) helt tagen av vyerna.
Magnolior blommade på bar kvist och deras doft blandade sig med tallarnas. En del av tallarna kallas kärleksträd, de har en gemensam stam längst ner men delar sig till två träd högre upp. Rhododendron och Mose brinnande buske målade färgstänk på bergssidorna. Bänkar var tacksamt nog utplacerade med jämna mellanrum. Trapporna fick låren att brinna av ansträngningen. Och det är lätt att bli lite yrslig av tanken på att det är ett långt fall ner till marken om man skulle ramla över räcket.
Hello my new Chinese friends, I hope you read this! I really enjoyed meeting you. We had a nice talk and a beautiful walk in Huangshan. I will try to figure out witch book you recommended me to read. I wish you all the best!
I Huangshan bodde vi två nätter. Där finns Kinas längsta historiska affärsgata. Där kan man gå och strosa i timmar och titta på allt som säljs. Penslar, teer, torkad svamp, pärlor och allt möjligt annat. Där mötte jag tre vänliga kinesiska tjejer. Vi pratade en lång stund och tog sedan en promenad längst kanalen. De var studenter och pluggade kinesisk litteratur. Vi hade mycket att prata om och de uppskattade att få träna engelska och få träffa en utlänning. För mig var det en av resans höjdpunkter att få träffa dem.